Jag heter Lena Lorentzen och mellan åren 2001-2015 jobbade jag på Apelskolan i Ullared. Där undervisade jag i svenska, engelska och språkfördjupning i årskurserna 6-9. 2008 fick våra elever var sin bärbar dator och sedan dess har jag jobbat med webben som läromedel. I den här bloggen delade jag med mig av vad jag och mina elever lärde oss i skolan. Efter att ha bytt jobb och börjat jobba för Nyanländaorganisationen i Falkenbergs kommun är bloggen vilande men det finns fortfarande en hel del tips som är värda att kolla in. Enjoy!

tisdag 5 april 2011

En tankeställare

Det händer att jag hör lärare eller andra vuxna som säger att eleverna bara "gör annat" på lektionerna nu när de har var sin dator. Att det borde finnas sätt att kontrollera exakt vad eleverna gör på datorerna under lektionstid. Jag har hela tiden tänkt att jag litar på att mina elever gör det de ska göra och om de går ut på Spotify för att byta låt under tiden de skriver en uppsats ser jag inte det som ett problem. Så länge de gör det de ska. Men i dag kom jag på mig själv med att utgå från det "värsta". Följande hände:

Vi har en bokblogg i mitt arbetslag som eleverna skriver i under tiden som jag högläser en bok. Det innebär att alla elever har sina datorer öppna under tiden jag läser för att kunna skriva ner sina tankar, frågor osv. Jag var mitt uppe i ett spännande stycke när jag såg att en elev var väldigt intresserad av vad som hände på hans datorskärm, så pass att även bänkgrannen lutade sig över för att kika. "Vad håller han på med nu då? Är han inne på något spel?" är tankar som hinner fara i mitt huvud innan jag slutar läsa och lite surt frågar vad han håller på med. "Jag kollar vad ordet syl betyder" säger eleven och läser sedan upp en tydlig förklaring på ordet samtidigt som han vänder datorn åt vårt håll och visar upp en bild av en syl. Där fick jag en knäpp på näsan! Och en påminnelse om att jag gör rätt i att utgå från att lita på mina elever.

1 kommentar:

  1. Så sant, så sant! Jag gråter när jag läser detta, hur många tusen gånger blir inte eleverna missförstådda i sina goda intentioner.

    SvaraRadera