Sommarpratarna

Undervisar du en 9:a i svenska just nu? Här kommer världens bästa tips på hur du kan avsluta terminen på ett minnesvärt sätt. Det var två år sedan som jag hade niorna som jag gjorde detta med, så en del detaljer har jag nog glömt bort men jag ska försöka berätta om det i stora drag.

Jag bestämde att vi skulle göra ett Sommarpratarprogram. Vi inledde det hela med att lyssna på delar av olika program från Sommar i P1 (alla gamla program finns att ladda ner på http://sverigesradio.se/sida/laddaner.aspx?programid=2071) och jag vill minnas att vi lyssnade väldigt mycket på Mia Skäringers t ex. Sedan lyssnade vi på olika sätt att inleda ett program och jag hade då valt ut några program som alla inleddes på olika sätt. När eleverna hade klart för sig vad ett sommarpratarprogram gick ut på var det dags för dem att skriva manus till sina egna program - och temat var givet: "Min tid på högstadiet".

I grunden kan man säga att de utgick från den skrivuppgift som många svensklärare känner igen som "Boken om högstadiet". Där finns det ett antal rubriker som kan hjälpa eleverna att komma på vad de ska skriva om. Jag har inte hittat dokumentet med alla rubriker men det var rubriker av typen:


Då insåg jag att jag kommer att sakna högstadiet

Så här känns det att sluta skolan

Om jag fick göra om nian skulle jag… 

6:an
7:an
8:an
9:an

Då gjorde jag bort mig

Vad jag kommer att sakna

Därför gick det snett med…

Jag är stolt över..

Viktiga personer för mig..

Händelser som har format mig som människa..

Innan de började skriva var vi överens om att det var bättre att skriva mycket om få rubriker än lite om många rubriker. Rubrikerna ska ses som förslag och inget eleverna måste hålla sig till om de har en annan idé.

Manuset skrev de på i skolan och sedan spelade de in det hemma och använde då Garageband. Programmet skulle vara mellan 5-10 minuter inkl. tre låtar á 28 sek. (Jag har för mig att jag tog reda på att det var okej att spela upp någon annans musik i 28 sek.) När alla var klara med sina inspelningar samlades vi kring ett bord och lyssnade på varandras program. Det blev en riktig högtidsstund! En del elever satt med luvan på sig och med huvudet på bänken i början av programmet men ju längre tiden gick ju mer vågade de titta upp och när sedan applåderna dånade i klassrummet var det ett par stolta ögon som tittade tillbaka. Sedan kan man ju göra som en kollega till mig gjorde förra året, tror jag. Hon brände allas program på en skiva och delade ut i avslutningspresent. Det tycker jag är en superidé för programmen är verkligen värda att minnas.

Här kommer ett exempel på ett av de sommarpratarprogram som jag fick lyssna på för två år sedan. Eleven har godkänt att jag lägger ut den på min blogg, tack Frida!

                                      Bild hämtad från Flickr, fotograf: Paul Skeie, licensierade enligt Creative Commons 2.0 / BY